Plockade en stor famn syrener i går kväll som doftar ljuvligt.

I eftermiddag bär det av till Attention och det ser jag fram emot.
Ett gäng härliga och entusiastiska styrelsemedlemmar som får mig att må riktigt bra, ger mig många skratt och många fina vinklar över arbetet med att lyfta frågorna! Vilken tur att jag träffade er!!!

Kan meddela att vår styrelse formar sig otroligt bra, och när vi som är nya har blivit varma i kläderna ser jag fram emot att driva frågorna men glöd och kraft.

Skickade en varningens ord till min vän Erik Laakso idag på facebook, att det börjar se ”varning” ut med skägget han odlar! Vi ska ju rocka loss och dansa stång i september på en 24-timmars, så jag hoppas han skärper upp sig och trimmar lite tills dess! Å andra sidan ser han häftig ut som en zztop-are!

Älskade maken undrade varifrån den nya ”burken” som han sa, kommer ifrån som numera huserar i bokhyllan.
Hur mumlar man bäst till svars, över samvetet att återigen kastat sig in i en budgivning på tradera?

En gudavacker soppskål/terrin i gammalt snitt och passar alldeles utmärkt där den hamnat.
Sånt är livet helt enkelt…… men rik i läget skulle underlätta….

Liza

Man ska våga en hel massa saker här i livet. Trots allt, kan jag tycke att det svåraste dock är när saker och ting ställer sig på sin spets om ens hälsotillstånd eller humör eller andra kul saker.
Som att ha NPF.

När jag hade fått min diagnos, genomgick jag en omtumlande tid av ”utredning” i mina olika faser av ålder och tidsresor.

Nu har det börjat plana ut, eftersom jag börjar få ett hum om hur jag fungerar och hur jag kan planera för att vardag ska flyta på bra.

De av er som har gjort resan, vet vad jag pratar om och dessutom vet ni att det finns ingen returresa. Det tuffar på i alla fall, men förhoppningsvis lite lugnare.

Jag trodde någonstans att det bästa var att bara vara med diagnosen inför vänner och bekanta. Vilket visade sig inte vara helt så lätt.
Men, samtidigt mycket komiskt eftersom reaktionerna inte har låtit sig väntas på.

Jag har många gånger både skakat uppgivet på huvudet, och skrattat mig fördärvat över det jag möter mellan varven inför de som vet att jag har ADHD.

Jag försöker att inte ”gömma” mig bakom min diagnos. Men tro mig, andra gör det istället!

Det har blivit en del ”ja, jag vet ju att du drar iväg ibland” eller en del misstroende om man ska klara vissa uppgifter. Samtidigt, kan personerna själva ha så stora katastrofala problem att man vill hålla upp en spegel!

Jag har visserligen ADHD, jag gör ingen större hemlighet av det, ibland kan jag tala om att det är en förklaring till hur jag fungerar, men jag gömmer mig verkligen inte bakom det.

Det andra intressanta är, de telefonsamtal jag redan har tagit emot av vänner, bekanta och partikamrater, som vill fråga om NPF eftersom dom har börjat fundera själva runt sin egen person.

Ingen har skickat mejl eller ens sms, för jag antar att man är försiktig. Vilket roar mig eftersom jag är den sista som skulle skvallra.
Men jag står självklart till förfogande.

Min trovärdighet har nog fått en brännskada i kanterna. Efter mitt avhopp som LO-ordförande och en viss backning i många engagemang, tror man att jag inte klarar mina uppgifter.

Vilket är helt rätt och helt fel.

Helt rätt på det viset att jag måste tänka igenom vilka uppgifter jag tar. Och helt fel därför att jag klarar det jag lägger an på.

Tänk ett tillfälle när en person beklagade sig med ungefär följande scenario;

Personen hade varit frånvarande ett antal mötet och uppdrag, glömt uppgifter och satt och fikade med mig. Vi pratade på och personen menade att det var så mycket, och inte hann man med det ena eller det andra, och i nästa andetag säger personen till mig. ”Och du då, med din ADHD, hur går det egentligen, vi saknade dig på förra veckans möte, orkar du med eller?”

Ska man skratta eller gråta?

Jag syns, eftersom jag vågar.

Men trots dessa intressanta livserfarenheter jag får om andra människor, önskar jag ingenting ogjort av min öppenhet.

Efter en resa som har kastat omkull många ting, är jag nog mer hel och säker som aldrig förr. Och det jag känner mig mest säker på, är att alla människor har olika mallar för sin form. Och att vi behöver göra en hel del förändringar i samhället för att vi inte ska behöva haka upp oss så mycket på diagnoser, handikapp, sjukdomar, eller annat så mycket. Alla ska ha en god chans.

Ju fler vi är, som signalerar för att det är dags att ”coola” ner samhället lite, dess bättre är det. Förebilder behövs och lika väl som vi pratar om dålig syn eller dålig hörsel, måste vi våga prata om olika personligheter också.

Jag planerar mycket mer än andra, eftersom jag måste vara förberedd på alla händelser i förväg. Har lärt mig, att spontanitet inte är något för mig, hur roligt det än skulle vara. Men det fungerar inte.
Jag är sällskaplig och social, i bestämda sammanhang. Privat umgås jag helst bara med familj och släkt, jag måste ha lugna stunder hemma.
Jag går sällan på fester längre, eftersom jag gör slut på så mycket energi jämt att jag måste ladda batterierna mycket mer än andra.

Bland det roligaste som finns är politik. Samhällsansvar, skulle jag vilja säga.
Att lägga en motion, ställa en fråga, lyssna på eller delta i en debatt är att delta.
Eller mitt förtroendeuppdrag i socialnämnden, som ger en insyn över hur människor faktiskt har det.

Äran jag har, över att vara ordförande för Rimbosossarna, eller utmaningen jag har fått som tf ordförande för Attention Stockholms Län.

Våga vara och våga se. Våga se nära och kära som har problem ibland. Våga fråga och diskutera. Våga framförallt förstå, att just personer med NPF är de mest kreativa, de som är äventyrare, uppfinnare mm. De som syns helt enkelt.

Med hänvisning till loggan, vill jag uppmuntra just dig till att bli medlem i attention. För din skull, dina vänners eller helt enkelt för min skull.

På attentions hemsida hittar du din lokalförening, eller din länsförening.

Våga.

Liza

Rosälskande dam som jag är, blev det denna gång 3 vackra rosbuskar som ska sättas i stora krukor.

Annat smått o gott, avslutades på terassen vid hemkosten, med fika och en jycke som snodde hammocken.

Men, det såg så skönt ut, så inte kör man iväg en voff med denna sköna stil……?

Katten Findus, vår väldigt speciella, snodde terassens kökssoffa. Trivsamt i värmen, men senare blev det för hett, då han lyckades stoppa ena tassen i en kastrull med hett vatten. En fräsande katt skällde ut matte, eftersom man inte ställer en het kastrull i vägen för en liten ”köksnisse”!.

Hann se en kort stund av partiledardebatten. Kan inte annat än bli arg och förtvivlad över, hur dessa fyra ”teletubbisar” jämnar Sveriges välfärd längst fotknölarna!

Moderaterna har på något vis lyckats förbaskat bra, med att värva tre partier, som skiter i allt bara man får komma till maktpositioner.
Maud, Göran och muppetpuppet är så tomma av mänsklig närvaro att jag blir rent mörkrädd. Jag förstår inte ett skvatt av, hur de kan se sig själva i spegeln och intala sig att de gör något gott överhuvudtaget.
Skulle med största glädje, vilja ägna en frågestund till dessa, för att försöka plocka ner mina funderingar inför mina frågetecken om hur i helskotta dom tänker.

Liza

I jämlikhetens namn, kan jag erkänna att köket är min region, och det intresset kan ingen av mina feministiska kamrater intala mig något annat.

När mina barn var små, köpte jag hel gris, sorterade, packade, lagade och hushållade. Med största glädje.

Så tro mig när jag säger, att ingen slår mig på fingrarna när det gäller att göra korv, salta skinka, göra pressylta, leverpastej, mm.

En hederlig gammal fin maträtt är pölsa.

Idag gjorde jag hemlagad pölsa till middag, och det var underbart gott.

Min 21-årige dotter tittade ned i grytan och undrade hur något som är så gott, kan se så äckligt ut?! Och så tyckte hon att namnet inte var så tilltalande heller……

Nej, jag kan hålla med. Ibland överensstämmer inte bilden av god lagad mat, med bilden av en färggrann tallrik…… långt ifrån den smått gråa pölsan!

Men, ni som får en stillsam längtan ska här få mitt recept. En hederlig gammal maträtt som är god som 17!

1 förp korngryn (saltå kvarns biodynamiskt odlade är kanon)
2 l vatten
1 kg köttfärs
4 stora gula lökar
4 buljongtärningar
en rågad msk kryddpeppar
salt

En stor kastrull är ett måste! Det blir mycket!

Blötlägg korngrynen över natten, i rikligt med vatten.

Dagen efter

Häll bort blötläggningsvattnet och tillsätt 2 l nytt vatten och
buljongtärningarna.

Koka upp långsamt, och låt sjuda smått i ca 1 ½ timme. Kontrollera
att det inte kokar torrt.

Stek köttfärsen och tillsätt samtidigt kryddpeppar.
Hacka löken och stek försiktigt, bränn inte.

Blanda ner allt i korngryns ”gröten”.

Smaka av med mer kryddor vid behov.

Är egentligen godast dagen efter, då smakerna har ”gift sig” med varandra.

Kokt potatis och rödbetor är gott till.
En del vill även ha stekt ägg!

Liza

För den som följde serien ”Vänner o fiender” är Eric bekant som en av huvudrollsinnehavarna.

Söndagens föreställning gav många skratt, och många funderingar i en bra balansgång. Bara att Eric kliver skönsjungandes in på scen, med en stilig kostym och ett par jättestora clownskor…… som om ingenting har hänt. Helt underbart suveränt!

Innehållet beskriver jag direkt citerat från programmet;

” En föreställning om utanförskap”
”Tourette sätter sprätt eller Jag vill vara normal, är en föreställning om utanförskap, bemötande och motivation. Den bygger på Eric Donells märkliga uppväxt och den kreativa drivkraft som Tourette kan få utgöra om den kanaliseras positivt.
Ämnen som avhandlas är bl a hur man känner igen och bemöter Tourettes syndrom, hur det är att leva med Tourette och utanförskapet som ofta följer med ett NPF, sociala och andra svårigheter. vanliga missuppfattningar och inte minst syndromets positiva sidor – som alla kan få del av!”

Jag kan verkligen rekommendera att se föreställningen, vars uppgifter om tid och plats finns på http://www.desperado.se

Gamla biografen Astoria på Nybrogatan i Stockholm var fylld av människor och det var en härlig stämning.
Tack Ingela, Lisbeth, Lena, Kerstin, Barbro och Elsebritt för en bra kick off, och att jag fick äran att överlämna den vackra blomman till Eric!

Jag hade ingenting emot att få krama om honom!!

Liza

I går kväll fick jag hänka med grannens hund hem. Var på väg till jobbet. Mörkt ute på vägen och så stod han där, stor svart och lurvig.
Som tur var körde jag otroligt långsamt, vägen kryllade av grodor som vaknat upp i hålorna. Jag kan bara inte med berått mord köra över dessa nyvakna varelser!

Nåja, jycken stod där, och jag följde med honom hem. Vad gör man inte. Sen höll jag på att köra av vägen när en hare kastade sig upp ur diket. Jag har helt enkelt fullt sjå, med djuren runt omkring mig!

Sättpotatis ligger i fönstren för att få groddar, fullt av frön är sådda i lådor och snart kan jag sätta ut alla blomrötter. En vända igår på blomsterlandet piggade upp med en fröjd för ögat. Inhandlade 2 nya fräscha rosor, som förhoppningsvis ska växa upp till ett par gulrosa buskar som heter peace.

Folk åker bort och planerar utlandsresor och semestergöra. SJälv är jag som Ferdinand och är lycklig i min trädgård tillsammans med min käresta make. Några turer, dock kortare, lär det bli men lugnet och harmonin har jag hemma. Det är skönt, tryggt och helt underbart i dofterna av rosor och lavendel.

Katterna har också de ett lurigt liv för närvarande. Andra friande hanar suktar och flörtar med grannarnas flickor. Mina pojkar försöker med alla medel hålla dom borta, och det är ibland inte så lätt. Man får trösta och klappa, när dom lite tufsiga och toviga kommer in efter ett försvarsspel.

Ja, det börjar bli vår helt enkelt. Det är så skönt.

Liza

Eller borde jag vända på påståendet och säga följande;

Maud Olofssons deklarering om den nya inställningen till centerns kärnkraftsverk har förvånat alla, inte minst centerpartiet.

Jag tror så därför att det är min övertygelse om att det här blev en överraskning för centerns aktiva landet runt.

Jag vill säga som så, att jag förstår vad Olofsson säger och jag kan hålla med henne om en hel del. Men jag tror inte att den här nya linjen är tagen av eller diskuterad i partiet i övrigt.

Som vald partiledare är man tvungen att ta vissa beslut, och det ter sig naturligt i den positionen.

Men, detta är för centerpartiet inte vilken fråga som helst, och jag undrar om hon har mandat för att vrida frågan som har varit rak och tydlig i många år.

Man får ändra sig, det får man visst det. Jag är förespråkare för det och anledningen är att samhället utvecklas hela tiden, moderniseras och förutsättningar blir annorlunda.

Men denna fråga blir inte så mycket mer annorlunda.

De som har haft detta som hjärtefråga i partiet, har varit ganska låga, och det förvånade mig mycket. Diskussionerna var lågt i tak i Visby men jag började snart ana något, när jag märkte villka som var tysta. Dessa personer skulle aldrig, kunna vara tysta i kärnkraftsfrågan.

Jag tror att Maud Olofsson har gjort ett misstag som inte först och främst förankrade hela detta i sitt parti, och det är min övertygelse om att vi kommer att se av framöver.

Jag är övertygad om, att diskussioner och planer nu finns, men det är en debatt som Maud Olofsson inte är inbjuden till.

Maud Olofsson är en stark ledare för sitt parti, men det finns alltid gränser för huruvida man i sin styrka övertar rollen som ensam talesman. Jag vill inte använda ordet diktatorisk, men det är snuddande nära.

Jag skulle bli förvånad, om vi inte inom några veckor får se ett resultat från centerpartister ute i landet, och jag tror att Maud Olofsson kommer att bli tvungen till en form av avbön.

Skulle det inte bli så, kan vi nog klart konstatera att ännu en av centerpartiets grundpelare är raserad. Det moderata M:et väger tyngre och tyngre på taket.

Läs Thomas Hartman härhttp://www.hartman.nu/2009/02/07/centerfiaskot-darfor-grater-maud-olofsson/

vänligen Liza Sahlén Karlsson

Jag är en riktig husmus som gillar att vara hemma. Kan erkänna att jag inte riktigt är i behov av att resa bort, resa o hälsa på, eller ivrigt planera bortovaro.

Mycket beror säkert på min diagnos, som gör att jag har ett stort behov av lugn och egna tankar. Att ha ADHD innebär att man har en tankeverksamhet i hundra knyck, och det syns inte alltid på utsidan. Detta gör att man blir otroligt trött, och för att pausa behövs många egna stunder. Det är alltså inte sova som gäller utan att koppla ur helt enkelt. Jag började läsa böcker väldigt tidigt, och numera förstår jag att med det fångas jag av annat än det som är runt omkring. Att läsa en stund innan jag ska sova, är superviktigt, för att ”logga ut” allt annat tänk.

Men, det är nog inte så konstigt i allafall att uppskatta hemmet.

Med jobb och politiska uppdrag har man mycket borta tid, träffar mycket folk så den fritid som finns värnar jag om.

Nu är det februari, och det är dags att så en massa frön. Högar av trädgårdstidningar överallt och planer. Nöjd för övrigt eftersom jag har gett ut min första bok https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=27994

och jag håller på som bäst med den andra, och tredje.

Jag hade turen att köpa ett vackert panelbord av en supertrevlig kvinna i Norrtälje. Ropade in den för en krona, och jag tyckte det var för lite. Så jag ville ge henne 100 kronor, för det kändes mer rätt. Då blev jag ruskigt bortskämd, eftersom hon såg till att jag fick den hemkörd! Villka människor det finns!

Bordet ska putsas upp, slipas och målas. Sen ska jag ha den på vår terass där den kommer att göra sig fint.

Ja, helt enkelt ska mycket göras inför sommaren, så det gäller att planera bra, för jag vill inte missa något av allt det goda jag har förmånen att syssla med!

vänligen Liza

Jag tror det drabbar oss, som är så starkt engagerade, att det liksom sitter i hela hjärtat.

Martin Thunström skickade mig en länk till youtube, och jag väcks av en sådan stolthet över att vara just sosse, och jag kan inte för något i världen tro på något annat än att människor ska ha det bra. Att samhället ska vara till för alla och att vi framförallt måste bry oss om varandras välfärd.

Ingen människa är felfri. Vi gör våra tabbar, ibland tycker vi inte det själva men uppfattas så av andra. Misstag, som kanske borde vara ogjorda men vad ska man göra åt det? Det viktiga är, att vi kan stå för våra egna handlingar och det viktiga är att vi kan arbeta oss framåt.

Med det, vill jag säga att min beundran för just Olof Palme och hans retorik är väldigt starkt. Beundran över, hans stolthet över att vara socialdemokrat, hans stolthet över att värna över demokratin.

Jag kallar mig själv för ”En röd, rosig och mycket stolt sosse”.

Det är viktigt för mig. Det visar min tillhörighet, och det visar att jag står för att jag är det.

Jag vill gärna ha respekt för andras åsikter. Jag kan tycka dom är idiotiska, farliga och rent ut samhällsfientliga. Jag kommer att bestrida och kämpa, men respekten är att lyssna, att ta del av andras åsikter. Det är en demokratisk respekt, annars kan jag heller inte motivera mina egna åsikter.

Just att vara stolt, tänkte jag mycket på strax efter valet.

Alliansen utryckte ironiskt och nedlåtande om vår logga ”alla ska med”.

Och tänk, vi hakade på så fort valet var över och vi insåg oss besegrade.

Själv tycker jag att loggan ”alla ska med” är fantastisk, och jag älskar den.

Vet man, och det bestämde vi ju, vad de orden hade för betydelse, skulle ingenting kunna knäcka det som det gjorde.

Jag är besviken över, att vi inte höll fanan med loggan högt, och med stolthet sa, att jo, alla ska med! Och den som inte förstår det, förstår heller inte vad det innebär.

Vi lät alliansen styra det, vi vände till att hålla med om det och sa själva att, alla ska med, tja men vart…..

Vi kommer att kunna välja vilken logga som helst i all framtid, men om vi inte menar det i våra hjärtan och är stolta över det, blir vi alltid besegrade över det vi tror på.

Jag önskar, att vi sossar hade modet att återta kraften i ”alla ska med”. Och med stolthet i stället säga till alliansen att, ”ja, vi förstår att ni inte fattar innebörden och undrar vart, eftersom ni heller inte förstår ett samhälle för alla, ett samhälle med välfärd och ett samhälle där alla ska med”.

http://www.youtube.com/watch?v=lAULqrg7iso

vänligen Liza Sahlén